”Livsfrågor” – ett oklart begreppBegreppet livsfrågor, som är centralt i religionskunskapen och i ämnets didaktik, är förvånande vagt. Inte ens kursplanerna ger tydliga definitioner. Det konstaterar lärarutbildaren Björn Falkevall, som disputerar med avhandlingen Livsfrågor och religionskunskap En belysning av ett centralt begrepp i svensk religionsdidaktik.Varför blev du intresserad av ämnet?- Jag har jobbat som religionslärarutbildare i 20 år och kände att jag ville begripa vad andra människor, inom samma område som jag själv, höll på med. Sedan snävades det in till att handla om begreppet livsfrågor: vad menar andra när de talar om livsfrågor?
Vad handlar avhandlingen om?- Den lyfter upp vagheten i begreppet livsfrågor, som är ett centralt begrepp i religionskunskapsdidaktiken. Tanken bakom att lyfta upp detta är att visa på olika betydelser, för att det ska bli möjligt att ta ställning till på vilket sätt man som enskild använder begreppet – i kunskap om de många variationer som finns. Min tes är att den medvetenheten är viktig för professionsutvecklingen.
Vilka är de viktigaste resultaten?- Att begreppet livsfrågor är så vagt, så vagt. Oerhört användbart, kan man också säga. Det är i och för sig inget problem, bara man är medveten om att det är så.
Vad överraskade dig?- Den stora överraskningen var att vi lärarutbildare menar så förfärligt olika saker när vi talar om livsfrågor.
- Jag blev också förvånad över att kursplanerna var så enormt otydliga, så tolkningsbara.
Vem har nytta av dina resultat?- Jag tänker mig att det är bra för lärarstuderande att bli medvetna om begreppets olika tolkningsmöjligheter. Som lärare bör man kunna göra sitt val och kommunicera det. Ett förgivettagande, som är implicit, kan bli ett explicit val. Jag tror att det är viktigt i en profession.
Margareta Edling
Björn Falkevall
Född 1953
i Motala
Disputerade
2010-02-12
vid Stockholms universitet
med avhandlingen:
"Livsfrågor och religionskunskap. En belysning av ett centralt begrepp i svensk religionsdidaktik" |