Hur blev du intresserad av ämnet?
- Jag började arbeta som grundskollärare i mitten på 90-talet,
under samma tid som skolan genomgick en mängd stora omstruktureringar:
i första hand skedde en decentralisering, men utöver det omorganiserades
lärare i arbetslag och fick individuell lönesättning. Det var
med andra ord en mindre revolution på gång i skolan under den här
tiden, vilket är orsaken till att jag blev intresserad av skolreformer
och hur de påverkar lärares arbetsvillkor – men även
vilket inflytande lärare har på de här förändringarna.
Jag upplevde nämligen att lärarna inte riktigt var med på tåget,
så jag började fundera på vilken kraft lärare själva
utgör när det kommer till att vara med och utforma den verksamhet
man faktiskt bedriver.
Vad handlar avhandlingen om?
-Den handlar om tre stora omstruktureringar i utbildningsväsendet - uppkomsten
av folkskolan, bildandet av grundskolan samt decentraliseringen på 90-talet
- och hur de har påverkat lärares arbetsvillkor. Hur har lärare
organiserat sig för att kunna påverka yrket och skolan? Avhandlingen är
en lång historisk studie och kan därför sägas handla om
uppkomsten och förändringen av läraryrket inom den grundläggande
utbildningen: ambitionen har varit att levandegöra lärares historia
och deras arbetsförhållanden över
tid genom nära skildringar av deras yrkesförutsättningar. Studien
bygger på tidigare forskning, minnesskrifter från lärares
fackförbund och föreningar men även broschyrer och tidningar
som lärarförbunden har gett ut.
Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?
- Att läraryrkets utveckling har varit oerhört tids- och samhällsbundet.
Lärare har på olika sätt varit en viktig kraft i samhället
och för samhällsutvecklingen, och då menar jag inte bara genom
det vardagliga arbetet i skolan: genom att engagera sig i fackförbunden
har lärare drivit på utvecklingen av skolan, dessutom har många
lärare varit politiskt engagerade i lokalsamhället och på olika
sätt påverkat utvecklingen även på en politisk nivå.
Läraryrket är som ett nyckelhål genom vilket du kan se samhällsutvecklingen:
klassförhållanden, genusfrågor och många andra samhällsfrågor
blir väldigt tydliga i läraryrket. Hur försökte då lärarna
påverka sina yrkesvillkor? Under den första perioden, (bildandet
av folkskolan) som sträckte sig fram till 1840-talet, var förhållandena
väldigt tuffa: lärarna hade inte hunnit organisera sig och var i stort
sett i händerna på lokalsamhället. Under den andra perioden
blev saker och ting bättre: 1880 organiserade sig lärarna i Sveriges
allmänna folkskollärarförening och blev därmed en enad kollektiv
kraft. Eftersom skolan var och är politiskt styrd insåg lärarna
att om man ville påverka utvecklingen så fick man söka sig
till politiken i olika utsträckning – och det gjorde man. Lärare
drev politiska projekt för att höja statusen på folkskolan och öka
resurserna, man såg det som ett samhällsintresse som samtidigt sammanföll
med deras eget intresse att öka lärarresurserna – det vill säga
få till stånd bättre villkor och löner. Senare under den
här tidsperioden (som avslutas med införandet av grundskolan på 1960-talet)
organiserade sig män och kvinnor i separata förbund och blev på så sätt
splittrade i nästan 60 år. Under den tredje perioden (som utmynnar
i decentraliseringen på 90-talet) blåste mer nyliberala vindar:
man vill inte längre ha stora, centrala lösningar utan talade om individens
val, mångfald och profilering. Det, i kombination med förändrade
relationer på arbetsmarknaden, ledde till att lärarna fick formulera
nya visioner och projekt: lärarförbundet omfamnade mångfald,
variation och valfrihet i kombination med önskemålet om att skapa
en skola för alla: hänsyn ska tas till individen, men skolan ska också ska
vara likvärdig. Under den här tidsperioden förväntas lärare
bygga sin egen individuella pedagogiska portfölj och förhandla om
sin lön på egen hand – samtidigt fanns det förstås
vissa kollektiva visioner, även om det kanske inte kan sägas vara
förbundets
starkaste tid.
- Att manliga och kvinnliga lärare var organiserade i olika förbund
i nästan 60 år var absolut inget jag kände till när jag
började arbeta, jag måste säga att jag var ganska historielös
som nyutexaminerad lärare. Men 60 år är en lång tid, i
synnerhet om man tänker på att det var ojämnställda villkor
mellan män och kvinnor som ledde till att det förhöll sig på det
här sättet. Jag imponerades verkligen av de feministiska fröknarna
i folkskollärarinnornas förbund som kämpade för kvinnornas
rättigheter, men som också hade ett brett samhällsengagemang
och kämpade för jämställda villkor inom utbildning och samhälle överhuvudtaget.
Ulla Alm Lindström var en av dessa kvinnor, och hon satt faktiskt till
och med i regeringen – hur många känner till det? Jag tycker
att det är en dimension av lärarnas historia som inte har lyfts fram
tillräckligt.
Hittade du något under arbetets gång som överraskade
eller förvånade dig?
- Ja, hur djupt inbäddat läraryrket är i det samtida samhällsförhållandet:
det låter kanske naivt, men ta bara det här med mäns och kvinnors
olika villkor – det slår igenom så tydligt just i läraryrket.
Att vara särorganiserade i nästan 60 år under kampen för
jämställdhet,
i synnerhet när man har samma lärarutbildning och samma kompetens,
det hade jag aldrig trott. Vi talar om en period där lärare och lärarinnor
kunde ha skilda lärarrum, så påfallande var det.
Vem har nytta av dina resultat?
- Avhandlingen är en nära skildring av lärarna, eftersom ambitionen
har varit att levandegöra lärares historia. Jag hoppas därför
att lärare och lärarstudenter ska ha nytta av resultaten för
att kunna koppla yrket och arbetet till ett vidare perspektiv och känna
en stolthet över den egna historien och vad lärare har åstadkommit
genom tiderna. Kanske kan resultaten fungera som en slags självspegel
för praktiker. Jag hoppas också att avhandlingen kan tydliggöra
att den nuvarande situationen för lärare på inget sätt är
konstant: det har inte alltid sett ut så här och det kan komma att
se väldigt annorlunda ut i framtiden - det går att förändra
saker och ting! Om vi går tillbaka 50 år i tiden så ser vi
en helt annan lärarroll, vilket förhoppningsvis gör att man
får upp ögonen för vilka möjligheter till förändring
som finns i framtiden. Jag hoppas även att resultaten, när det gäller
den teoretiska delen, kan stimulera till en diskussion inom forskningen om
hur samhälleliga villkor styr och påverkar en yrkesgrupp, men även
hur samhällsförändring kan framträda om man använder
en yrkesgrupp som raster.
Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?
- Jag tror att resultaten främst kan påverka på ett indirekt
sätt genom att bidra till en slags självspegling där man kan
få syn på den egna yrkesutövningen genom ett samhällsperspektiv.
Det finns en fransk forskare (Dreyfus) som har sagt att historien kan fungera
som en slags psykoanalys av den egna sociala världen: man kan förstå sina
egna gärningar bättre om man blir medveten om de föreställningar
som har bakats in i ett yrke över tid. Trots att dessa föreställningar är
outtalade så är de verksamma i bakgrunden, och det tror jag är
viktigt för lärare att få upp ögonen för.
Hedda
Lovén, 2008-04-22