Det finns problem, både i gymnasieskolan och i utredningen. Tyvärr saknar utredningen generellt konsekvensanalyser av sina förslag. En grundläggande utgångspunkt i förslaget är att gymnasiets yrkesprogram kopplas starkare till näringslivet på såväl lokal som på nationell nivå. Detta är bra, men det är en illusion att näringslivet är så effektiv på att förutspå det framtida behovet av arbetskraft. Här saknas helt perspektivet av livslångt lärande och att vi alla måste vara inställda på att byta yrke ett antal gånger under livet. Vi behöver mera generella utbildningar, även på yrkesprogrammen.
Utredningens andra utgångspunkt är ökad statlig styrning som quick fix. Utifrån detta föreslås att lokala kurser skall försvinna samt att särskilda lokala program endast skall tillåtas endast om de godkänns av näringslivet eller högskolan. Det saknas en analys och argumentation om hur de lokalt anpassade programmen och lokala kurserna har fungerat, vad som har varit bra och vad som skulle behöva ändras ur såväl huvudmannaperspektiv, lärar- och elevperspektiv. Förslaget skall gälla såväl kommunala som fristående skolor, vilket på intet sätt konsekvensanalyseras i förslaget. Var finns respekten för den lokala kompetensen?
Den tredje huvudpelaren i utredningen handlar om att eleverna måste välja tidigt, i årskurs 8, och att valen blir väldigt svåra att ändra under resans gång. Förslaget kräver godkänt i 8 ämnen för att komma in på yrkesprogrammen och i 12 ämnen för högskoleförberedande programmen. C:a 20% av eleverna på nuvarande Individuella Programmet skall även i framtiden ha ett individuellt alternativ (IA), men det bli mycket svårare att få detta alternativ jämfört med dagens IV. Skillnaderna i programstrukturen kommer att vara så mycket mera olika än idag att det blir betydligt svårare att byta under gymnasietiden.
Om du väljer yrkesprogram i framtiden kommer du inte att nå kunskapskraven för högskolebehörighet i svenska och engelska (dock i religion och historia). För att nå högskolebehörigheten på ett yrkesprogram måste du utnyttja hela ditt individuella val och dessutom läsa 300 poäng mer än på de högskoleförberedande programmen. Med andra ord, ännu mer studier för de som vill få en yrkes- och högskolekompetens än idag!
Frågan är också vilka konsekvenser förslaget om att yrkesprogrammen inte når högskolebehörigheten kommer att få. Det finns en vulgärdebatt som handlar om att alla inte vill gå på högskolan. Högskolebehörigheten handlar mera om att nå en specifik kunskapsnivå som även näringslivet efterfrågar, och att som utredningen föreslår undanta just engelska och svenska från detta krav måste te sig mycket märkligt i ett land där vi hela tiden diskuterar våra möjligheter att hävda sig i en globaliserad värld.
Sammantaget måste man ge utredningen klart underkänt, tyvärr. De positiva förslagen, en formaliserad bättre kontakt med näringslivet, obligatoriska krav på praktik och ökad press på grundskolan att nå sina mål balanserar inte alls alla de mycket allvarliga avstegen från målet om ett livslångt lärande, den ensidiga inriktningen på näringslivets och högskolans dagsaktuella krav, nedmonteringen av den lokala valfriheten, samt kravet på mycket tidiga definitiva val för eleverna. Denna utredning för inte svensk gymnasieskola framåt, in i framtiden, utan bakåt, både ur svenskt och internationellt perspektiv.
Mats Pertoft
Skolpolitisk talesperson och riksdagsledamot (mp)
2008-04-27