Hur blev du intresserad av ämnet?
- Jag har undervisat i matematik i grundskolan, och 1992 började jag på
Linköpings universitet där jag har undervisat lärarstudenter
i matematikdidaktik. Jag blev involverad i ett projekt om kommunikation i
matematik-undervisningen och blev intresserad av språk och kommunikation
i kombination med matematik.
Vad handlar avhandlingen om?
- Den handlar om elevers, lärares och lärarstudenters språk
och kommunikation i matematik, och vilka ord, begrepp och uttryck som används.
Jag har studerat och videofilmat lärares och elevers samtal i ett matematikklassrum
i år 5, och lärarstudenter när de planerar undervisningstillfällen
i matematik. Jag har analyserat språk, interaktion och redskap som eleverna
använder i undervisningen, och deras kommunikation i arbetet med laborativt
material och problemuppgifter. Jag vill visa hur man kan nå gemensam
kunskap genom att utveckla ett specifikt samtal i olika matematiska situationer,
och i avhandlingen har jag skrivit fram ett förslag som gör elever
aktiva och lärare medvetna om vad elever kan och gör. Man måste
arbeta med att gestalta och tolka matematiken, och ta in vardagliga matematikbegrepp
och göra hela matematiken synlig för lärare och elever –
det handlar om ett nytt synsätt.
Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?
- Jag kunde se att undervisningen i matematik sällan har ett tydligt
syfte, eleverna vet oftast inte vad målet med matematikuppgiften är
när de arbetar med konkreta uppgifter. De saknar ett matematikspråk,
har svårt att se samband och förhållanden i matematiken och
befinner sig antingen i en vardaglig diskurs eller i en matematisk. Lärarna
använder sig både av ett vardagligt språk och matematikspråk
men det sker sällan några möten mellan vardagliga och matematiska
begrepp under samtalen om matematik. De pendlar mellan olika sätt att
förklara utan att eleverna hänger med: om en lärare utgår
från en vardaglig bild i undervisningen hamnar eleven i vardagen i sitt
tänk, men om läraren däremot ger eleven en tallinje eller diagram
hamnar de mer i matematiken. Det pekar på ett situerat lärande,
att elever lär sig här och nu, och att man med hjälp av språket
måste interagera mellan vardag och matematik. Om eleven ska lära
sig från en vardaglig situation och sedan gå till en matematisk
situation måste läraren berätta hur sambanden ser ut och argumentera.
Man behöver ha fokus på språk och kommunikation i matematikundervisningen
och arbeta i ett problemlösningsperspektiv. Lärare och elever skulle
kunna utveckla ett metaspråk om skolmatematik som leder till ny kunskap
och som kan hjälpa dem att tala om vad det innebär att göra
på det ena eller det andra sättet i matematiken.
Hittade du något under arbetets gång som överraskade
eller förvånade dig?
- Att lärares sätt att undervisa ger olika utfall beroende på
språket. Jag kunde se att det påverkar elever på olika sätt
beroende på hur man ställer frågor och förklarar de
olika delarna i matematiken: det är de små nyanserna i språket
som påverkar elevens utveckling i matematik. Elever som arbetar med
konkret material hamnar i görandet och vet inte hur de ska prata om det,
de vet inte heller vilket syftet eller målet är med uppgiften –
det hade jag inte sett tidigare i mitt arbete som lärare.
Vem har nytta av dina resultat?
- Främst lärarstudenter, men även verksamma matematiklärare
som kan få nya tankar och idéer att omsätta i sin undervisning.
Slutligen eleverna om de får lära sig matematik ur ett kvalitativt
perspektiv i stället för ett kvantitativt.
Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?
- Jag hoppas att man med min syn på språk i matematik kan lära
sig att förklara och argumentera för begrepp, symboler, tecken och
vardagliga ord i matematiken. Mitt synsätt kan vara till hjälp för
lärare för att analysera elevers kunskaper och få elever att
gestalta och tolka sin matematik. Det kan även hjälpa lärare
att skaffa sig ett tydligt språk för beskriva elevernas kunskaper
för exempelvis föräldrar.
Åsa
Larsson, 2008-04-28