Hur blev du intresserad av ämnet?
- Jag är programmerare i grunden men har även vidareutbildat mig
till lärare - det var i samband med min lärarutbildning som jag insåg
att IT och lärande var en ganska spännande kombination. Lärare
tvingas ofta acceptera en teknik som egentligen inte uppfyller deras behov:
det är tekniken som formar den pedagogiska situationen, fastän det
borde vara tvärtom. I de flesta fall har man ett problem som man löser
med hjälp av teknik, men i skolans värld får man tekniken först
- och sedan har man plötsligt problem. Jag upplevde att min bakgrund gjorde
att jag kunde se på den här problematiken ur en annorlunda synvinkel,
och därför bestämde jag mig för att studera det här
området närmre.
Vad handlar avhandlingen om?
- Jag har undersökt hur man kan bygga tekniska lösningar på ett
sätt som gör att de blir anpassningsbara utifrån olika pedagogiska
scenarion. Jag ville ta reda på hur tekniken kunde utvecklas så att
den gav stöd för olika pedagogiska metoder, till exempel genom ökad
flexibilitet. Ett viktigt fokus i avhandlingen är därför modularitet,
(att skapa en modulär teknisk miljö), vilket innebär att du
istället för färdiga, statiska lärplattformar kan plocka
ihop ett antal moduler för att skapa den lärmiljö du behöver.
Lärplattformar är nämligen lite som en Schweizisk armékniv:
dåliga på ganska mycket. Lärare vet att de inte har behov
av någon Schweizisk armékniv, de behöver proffsverktyg. Det är
en insikt som verkar ha nått den högre utbildningen, idag ser vi
en trend där många universitet och högskolor försöker
ta sig ur det här med lärplattformar, samtidigt börjar många
kommuner just nu att köpa in det för skolornas räkning. I avhandlingen
visar jag på vikten av att skapa en utbildningsinfrastruktur snarare än
en lärplattform, eftersom den förra ökar flexibiliteten och
gör det möjligt för olika applikationer och produkter att samverka
med varandra.
- Det inneboende problemet med färdiga lärplattformar är att
läraren använder dem för att planera sin undervisning, men den
undervisning som planeras där begränsas eftersom arbetet sker på tillverkarens
villkor snarare än lärarens. Tillverkaren kan nämligen inte
förutsäga den pedagogiska processen fullt ut, det går inte
att på förhand bestämma en undervisningssituation in i minsta
detalj, och då faller strukturen som de här systemen vilar på.
Många av de här lärplattformarna har således en utgångspunkt
som är fix och färdig, med det passar inte in i alla pedagogiska
sammanhang och framför allt inte i grundskolan, där man oftast arbetar
mer öppet. Den optimala lärmiljön existerar egentligen inte
förrän läraren plockar ihop den inför en viss pedagogisk
situation (precis som att man plockar ihop vilket undervisningsmaterial som
helst), men för att skapa en sådan digital lärmiljö krävs
en teknik som stödjer det. Genom att kombinera objekt från olika
källor kan man skapa en helhet i undervisningsmaterialet, vilket är
precis vad jag har gjort för den virtuella lärmiljön.
- Hur miljön kan anpassas genom att göra den modulär är
bara ett fokus i avhandlingen, jag har även tittat på vilka möjligheter
som finns att utnyttja modulariteten för att skapa adaptiva miljöer.
Det finns nämligen ett behov av att kunna kommunicera förändringar
mellan den pedagogiska processen och lärmiljön, det vill säga
en adaptiv pedagogisk miljö behöver en motsvarande adaptiv digital
miljö. I det här avseendet finns det ett antal standarder på marknaden,
men de är inte tillräckligt flexibla: vi behöver en standard
som representerar den pedagogiska processen, så att när scenariot
förändras så sker även en förändring i realtid
i den digitala miljön (det vill säga medan undervisningen pågår).
Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?
- Att modularitet är en väg mot mer flexibla system som är
anpassningsbara på ett helt annat sätt än dagens lärplattformar.
Då krävs infrastrukturer och standarder om vi ska kunna utveckla
det här framöver. Avhandlingen visar även att genom att använda
en semantisk webbteknik kan vi skapa miljöer som inte bara är anpassningsbara
utan även
adaptiva – de förändrar helt enkelt sig själva utifrån
det som sker i systemet. Tänk dig att du jobbar med problemlösning
på en sjuksköterskeutbildning, där studenterna har ställs
inför ett fall med en fiktiv patient. Beroende på vilka beslut studenterna
fattar så kommer undervisningssituationen att utvecklas på olika
sätt. Genom att utnyttja semantisk webbteknik utvecklas fallet baserat
på dessa input: väljer
de att medicinera patienten skulle de till exempel kunna mötas av en inbyggd
tjänst
som hjälper
dem att söka efter olika typer av medicin. I avhandlingen visar jag hur
en semantisk webbteknik skulle kunna användas i samband med att man utvecklar
digitala lärresurser.
Hittade du något under arbetets gång som överraskade
eller förvånade dig?
- Resultaten i sig är inte så överraskande kanske, det känns
snarare roligt att ha hittat en framkomlig väg i det här arbetet.
Just modularitet har blivit en viktig förutsättning för teknikutvecklingen även
inom andra områden, så det är inte så förvånande
att detsamma gäller för virtuella lärmiljöer. Det unika
med avhandlingen är att den visar på en koppling mellan pedagogisk
process, modularitet och infrastruktur.
Vem har nytta av dina resultat?
- Framför allt personer som arbetar med att bygga virtuella lärmiljöer
eller standarder, men också anställda inom kommun och universitet
som ska köpa in lärplattformar. Det finns faktiskt redan nu lärplattformar
som bygger på en modulär infrastruktur (till exempel Sakai).
Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?
- Jag hoppas förstås att avhandlingen i förlängningen
kan leda till att skolan får bättre digitala lärmiljöer.
Framför allt hoppas jag att man ute i kommunerna börjar tänka
i termer av infrastruktur istället för produkter och lärplattformar.
Vad som utvecklas tekniskt, ända ner på lägsta nivå i
form av ettor och nollor, påverkar det du gör i klassrummet. Det
måste lärarna bli medvetna om, så att de kan bli en del av
lösningen. Deras input är oerhört viktigt: man ska aldrig acceptera
dålig teknik.
Hedda
Lovén, 2008-08-07