SU - Stockholms universitet:

Idioternas tid.
Tankestilar inom den tidigare idiotskolan 1840-1872
- doktorsavhandling av Owe Røren

På 1830-1870-talet gjorde man en delning mellan bildbara och obildbara, där de bildbara var de som kunde tillgodogöra sig den befintliga pedagogiken. För de obildbara fanns särskilda anstalter - vilket i princip endast innebar förvaring, säger Owe Røren.

Några länkar med mer information:

Idioternas tid – en indelning i bildbara och obildbara

Läs hela avhandlingen (pdf)

Svenskt abstrakt:

Avhandlingen Idioternas tid. Tankestilar inom den tidiga idiotskolan 1840-1872 syftar till att öka kunskapen om tänkandet om idioti vid bildandet av de första idiotskolorna i de skandinaviska länderna.1 Källmaterialet - skrifter, artiklar, dokument, brev, fotografier – har studerats och tolkats med utgångspunkt i en hermeneutisk existentiell metod. Vid den slutliga tolkningen har anknutits till Ludwik Flecks teori om tankestil och tankekollektiv.2 Vad som i avhandlingen avses med tankestil eller tänkande om idioti innehåller flera aspekter:

Egenskaper eller tillstånd som avsågs med begreppet eller diagnosen idioti Antaganden om bakomliggande orsaker Förespråkade pedagogiska, medicinska och sociala insatser Förväntade resultat eller mål Myndigheters, föräldrars och intresserad allmänhets inverkan Avhandlingen varvar tre perspektiv: ett personhistoriskt , ett pedaogik- och medicinhistoriskt och ett övergripande kunskapshistoriskt. Det nordiska tänkandet om idioti var starkt influerat av centraleuropeiska föregångare. De första initiativen i de nordiska länderna togs av välutbildade män, hospitalläkare, teologer och dövstumlärare. Den svenska pionjären var en självlärd kvinna som knöt an till en i tiden verksam feministisk/religigiös strategi för att vinna framgång.

Avhandlingen konkluderar med att aven om pionjärerna talade om att det nu var idioternas tid att få utbildning, så var det även deras tid , det vill säga en tid med möjligheter till entreprenörskap och professionella karriärer. Den medicinska kunskapen om idioti var låg. Den skolmässiga framgången var måttlig och byggde på tidens pedagogiska tänkande.

Abstract in English:

The purpose of this thesis is to increase our knowledge about the thinking of idiocy behind the formation of the first institutional schools for idiots in the Scandinavian countries. The source materials – publications, articles, documents, photos – has been studied and interpreted through a hermeneutic existential method. The final interpretation is connected to Ludwik Fleck´s theory of thought-style and thought-collective. Thought-style in this context has different aspects:

The quality or characteristics of the conception or diagnosis of idiocy
The ideas about underlying causes
The educational, medical and social measures required
The expected results or goals
The environmental influence
Three historical perspectives are traced in the thesis: a biographical history perspective, an educational/medical and a comprehensive perspective of the history of knowledge.

The Nordic thinking of idiocy was strongly influenced from French, Swiss and Preussian forerunners. The first efforts in the Nordic countries were attempted by psychiatrists, theologians and teachers for the deaf and dumb. The precursor in Sweden, a woman, had to connect to the available female/religious strategy of the time for her participation.

The study concludes that although the activists spoke about “the time of the idiots” it was also a time for the activists to create possibilities for entrepreneurship and professional careers. The medical knowledge of idiocy was in its infancy. The educational progression was moderate and built upon the theories of the time.