I denna artikel analyseras språkmönster i helklassundervisning i skolans tidigare år med fokus på andraspråkselever. Jag argumenterar i artikeln för monologens betydelse för elevernas språkutveckling samt för att mer kunskap behövs om den språkverklighet som andraspråkseleverna befin-ner sig i, i synnerhet vad gäller helklassinteraktion. Utgångspunkt för analysen tas i Hallidays Systemic Functional Linguistics. Den visade att läraren i detta fall använde sig av tydlighet och ett varierat språk, vilket är positivt för andraspråkseleverna. Eleverna gavs däremot inte utrymme för egen produktion av krävande språk vilket är viktigt för alla elevers språkutveckling, inte minst andraspråkseleverna. Dessutom gynnades elever med förmåga att ta för sig av talutrymmet vilket missgynnar tysta elever.